Det värsta
Det är svårt att sätta fingret på vad som är det värsta med att ha Anders iväg på annat håll... Att hinna med allt det där som vi brukar? Skotta snö som, helt ärligt, knäcker mig fysiskt. Ensamheten? Jag känner mig trött men inte helt slut, tur, det är ju en vecka kvar på den här vändan. Pontus är ff inte bra. Jag tror att han kan åka till fsk imorgon, barnen har bara tid på fm så det blir en mjukstart. På onsdag ska han undersökas igen, har fått en väldigt hög dos så de vill kolla att allt är ok. Ok var förresten min ct också så det känns hoppfullt. Provtagning och ultraljud nästa alltså...
